Äntligen!! Börjar känna att man börjar komma tillbaka till sitt "normala" ogravida liv och det känns skönt. Nästan  oförskämt härligt;-) Äntligen är våran lille Vincent ute och och lyckan över att familjecirkeln är sluten är stor. Nu känns det inte som något fattas. Just i skrivandets stund sitter jag soffan och lilleman sover. Storasyster är ute och grejar med pappa de skulle fixa till "åbääääket"

(våran nya fula bil)

Vincent kom på söndag den 13 mars. jag vaknade av att jag hade lite mensvärk som satt i ljumskarna som bara på en halvtimme blev starkare och ändrade sig till värkar. Jag hade en aning om att det kunde vara på G men försökte att koppla bort det,gick ner till köket för att äta frukost och började klocka värkarna som kom säkert med 5 minuters mellan rum.. När jag kom ner fick jag två täta värkar klockade dem och insåg att det var tre minuter emellan och det började göra ont. Hoppade in i duschen för att se om det gav med sig eller om det blev värre och i duschen kom jag till insikt att nu är det nog på g. Försökte torka mig lite snabbt för trycket neråt blev såpass tungt att jag var tvungen att stå på alla fyra för att kunna hantera en värk lättast.. Tindra stod brevid mig och Anders försökte få tag i sin mamma som inte svarade på telefonen.

jag kände att jag kunde vänta ett tag till och vi väntade med att ringa igen. Efter en tjugo minuter insåg Anders att vi nog fick skynda oss lite för nu var värkarna tätare och kraftigare. han ringde Marianna som kom som en raket. Underbara vän!! Jag kunde inte sätta ner foten i golvet och ställa mig upp för att klä på mig, utan att få värkar så fick hjälp att klä på mig och insåg att det blev lite bråttom. Värkarna kom med två minuters mellan rum och jag fick verkligen tänka på andning och det känndes som hela kroppen hade 50 graders feber.. Dröp av svettt..  sagt och gjort.. Tog mig ut i bilen och la mig i baksätet, Anders ringde förlossningen och meddelade att vi var på väg in och skulle vara där om ca 40 minuter. Jag försökte överleva värkarna i bilen som kom lite glesare men samtidigt blev mycket starkare och i Frändefors började jag känna att resan började bli outhärdlig. jag frågade Anders flera gånger vart vi var och sa att nu vet jag inte om jag klarar mer för nu är det riktigt tufft. Efter en liten stund och några värkar var vi framme vid förlossningen.Anders parkerade precis vid entren och  jag skulle då försöka yttligare en gång att ta mig upp från liggandes tills ståendes och insåg att det var en jävla tuff procedur. Fick en grym värk och insåg att rullstolen som BM hade rekomenderat i telefonen

bara var att glömma ja kunde inte sitta för de känndes som jag satt på hans huvud. Jag gick och så fort en värk kom böjde jag mig ner och tog mig igenom den. Utanför hissen på Förlossningen och BB kom en sjuksköterska och sa" oj här har vi en som ska föda ser jag" Vi syns på bb om några timmar!!

Jag tog mig innanför Förlossningens dörrar tog ett kliv sen bröt jag i hop,den värsta värken av dem alla och barnmorskan som mötte oss i dörren sprang och hämtade en förlossning säng och det kom tre stycken springades med sängen. De hjälpte mig upp,och gick ganska fort in på en sal. där klädde de av mig gav mig den grymt sexiga rocken,undersökte mig snabbt och såg att jag var öppen 6 cm . De sa att jag hade gjort ett bra arbete hemma och gav mig lustgas direkt.

Vi hade en Bm som var precis ny. Jätteosäker. hon kunde inte koppla ctg apparaten riktigt så hon fick inga bra hjärtljud på honom ena stunden ville hon jag skulle stå ena ligga och jag kännde att jag började bli en aningens irriterad.

Bm och jag pratade om smärtlindring och skulle jag ha spinal så var jag tvungen att bestämma mig direkt annars var det försent. Jag bestämmde mig och för att jag skulle kunna få bedövningen var det tvungen att sätta elektrod på hans huvud för att kolla hans hjärt ljud, det gjorde fruktlös ont och jag vet att jag skrek trotts att jag hade mycket lustgas i mig och jag vet att den enda gången jag grät i masken var just då. Det visade sig att Bm stack elektroden i mig i stället för att sticka den i Vincent. Hon gjorde det två gånger tredje gången gjorde en annan Bm och fixade de direkt. Gud vad ledsen jag va..

Sen kom de och stack mig i ryggen. Efter många felstickningar i nerver kom de rätt och jag blev bara något bedövad. Tyckte inte alls att den var så ljuvlig som edan,men visst värkarna blev en aning kortare. men jävligt ont gjorde de för de. efter detta så bytte vi Bm,som tur var det skiftbyte.. Och jag fick en världens goaste som jag hatade när jag skulle föda Tindra. ((Då hade hon ticks att säga "Så säg " efter varje mening och de ddrev mig till vansinne.

Denna gången sa hon det inte ens någon gång förutom när hon körde mig till EVA.))

Sen ställde jag mig upp med lustgasen och hängde på en gåstol efter några värkar så kännde jag att trycket var mer än vanligt och jag kännde att jag ville hjälpa till. Efter 20 minuter kom han!! 

Alledess perfekt!! 3865 gram och 53 lång Världens finaste kille <3  Ligger och myser hos mamma endast 1 vecka gammal..

Vincent Terje Grimstad

Äntligen!! Börjar känna att man börjar komma tillbaka till sitt "normala" ogravida liv och det känns skönt. Nästan  oförskämt härligt;-) Äntligen är våran lille Vincent ute och och lyckan över att familjecirkeln är sluten är stor. Nu känns det inte som något fattas. Just i skrivandets stund sitter jag soffan och lilleman sover. Storasyster är ute och grejar med pappa de skulle fixa till "åbääääket"

(våran nya fula bil)

Vincent kom på söndag den 13 mars. jag vaknade av att jag hade lite mensvärk som satt i ljumskarna som bara på en halvtimme blev starkare och ändrade sig till värkar. Jag hade en aning om att det kunde vara på G men försökte att koppla bort det,gick ner till köket för att äta frukost och började klocka värkarna som kom säkert med 5 minuters mellan rum.. När jag kom ner fick jag två täta värkar klockade dem och insåg att det var tre minuter emellan och det började göra ont. Hoppade in i duschen för att se om det gav med sig eller om det blev värre och i duschen kom jag till insikt att nu är det nog på g. Försökte torka mig lite snabbt för trycket neråt blev såpass tungt att jag var tvungen att stå på alla fyra för att kunna hantera en värk lättast.. Tindra stod brevid mig och Anders försökte få tag i sin mamma som inte svarade på telefonen.

jag kände att jag kunde vänta ett tag till och vi väntade med att ringa igen. Efter en tjugo minuter insåg Anders att vi nog fick skynda oss lite för nu var värkarna tätare och kraftigare. han ringde Marianna som kom som en raket. Underbara vän!! Jag kunde inte sätta ner foten i golvet och ställa mig upp för att klä på mig, utan att få värkar så fick hjälp att klä på mig och insåg att det blev lite bråttom. Värkarna kom med två minuters mellan rum och jag fick verkligen tänka på andning och det känndes som hela kroppen hade 50 graders feber.. Dröp av svettt..  sagt och gjort.. Tog mig ut i bilen och la mig i baksätet, Anders ringde förlossningen och meddelade att vi var på väg in och skulle vara där om ca 40 minuter. Jag försökte överleva värkarna i bilen som kom lite glesare men samtidigt blev mycket starkare och i Frändefors började jag känna att resan började bli outhärdlig. jag frågade Anders flera gånger vart vi var och sa att nu vet jag inte om jag klarar mer för nu är det riktigt tufft. Efter en liten stund och några värkar var vi framme vid förlossningen.Anders parkerade precis vid entren och  jag skulle då försöka yttligare en gång att ta mig upp från liggandes tills ståendes och insåg att det var en jävla tuff procedur. Fick en grym värk och insåg att rullstolen som BM hade rekomenderat i telefonen

bara var att glömma ja kunde inte sitta för de känndes som jag satt på hans huvud. Jag gick och så fort en värk kom böjde jag mig ner och tog mig igenom den. Utanför hissen på Förlossningen och BB kom en sjuksköterska och sa" oj här har vi en som ska föda ser jag" Vi syns på bb om några timmar!!

Jag tog mig innanför Förlossningens dörrar tog ett kliv sen bröt jag i hop,den värsta värken av dem alla och barnmorskan som mötte oss i dörren sprang och hämtade en förlossning säng och det kom tre stycken springades med sängen. De hjälpte mig upp,och gick ganska fort in på en sal. där klädde de av mig gav mig den grymt sexiga rocken,undersökte mig snabbt och såg att jag var öppen 6 cm . De sa att jag hade gjort ett bra arbete hemma och gav mig lustgas direkt.

Vi hade en Bm som var precis ny. Jätteosäker. hon kunde inte koppla ctg apparaten riktigt så hon fick inga bra hjärtljud på honom ena stunden ville hon jag skulle stå ena ligga och jag kännde att jag började bli en aningens irriterad.

Bm och jag pratade om smärtlindring och skulle jag ha spinal så var jag tvungen att bestämma mig direkt annars var det försent. Jag bestämmde mig och för att jag skulle kunna få bedövningen var det tvungen att sätta elektrod på hans huvud för att kolla hans hjärt ljud, det gjorde fruktlös ont och jag vet att jag skrek trotts att jag hade mycket lustgas i mig och jag vet att den enda gången jag grät i masken var just då. Det visade sig att Bm stack elektroden i mig i stället för att sticka den i Vincent. Hon gjorde det två gånger tredje gången gjorde en annan Bm och fixade de direkt. Gud vad ledsen jag va..

Sen kom de och stack mig i ryggen. Efter många felstickningar i nerver kom de rätt och jag blev bara något bedövad. Tyckte inte alls att den var så ljuvlig som edan,men visst värkarna blev en aning kortare. men jävligt ont gjorde de för de. efter detta så bytte vi Bm,som tur var det skiftbyte.. Och jag fick en världens goaste som jag hatade när jag skulle föda Tindra. ((Då hade hon ticks att säga "Så säg " efter varje mening och de ddrev mig till vansinne.

Denna gången sa hon det inte ens någon gång förutom när hon körde mig till EVA.))

Sen ställde jag mig upp med lustgasen och hängde på en gåstol efter några värkar så kännde jag att trycket var mer än vanligt och jag kännde att jag ville hjälpa till. Efter 20 minuter kom han!! 

Alledess perfekt!! 3865 gram och 53 lång Världens finaste kille <3  Ligger och myser hos mamma endast 1 vecka gammal..

Vincent Terje Grimstad